French Painter, ca.1885-1956 French painter, stage designer and illustrator. After studying porcelain painting at the Sevres factory (1901) and drawing in Paris under the French flower painter Madelaine Lemaire (1845-1928), in 1903-4 she studied at the Academie Humbert in Paris, where she met Georges Braque and Francis Picabia. In 1907 she first exhibited paintings at the Salon des Independants, met Picasso at Clovis Sagot gallery and through Picasso was introduced to the poet Guillaume Apollinaire. Laurencin and Apollinaire were soon on intimate terms, their relationship lasting until 1912.  Related Paintings of Marie Laurencin :. | Portrait | Fan | walking at the forest | Anlixi | The Girl wearing the barrette |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
BROUWER, Adriaen
Flemish Baroque Era Painter, ca.1605-1638 Adriaen Brouwer (1605, Oudenaarde - January 1638, Antwerp) was a Flemish genre painter active in Flanders and the Dutch Republic in the seventeenth century. At a young age Brouwer, probably born as Adriaen de Brauwer, moved perhaps via Antwerp to Haarlem, where he became a student of Frans Hals alongside Adriaen van Ostade. He also was active in stage acting and poetry. He stayed in Haarlem and Amsterdam until 1631, when he moved back to Antwerp in the Spanish Netherlands. There, he became a member of the Guild of St. Luke in 1631 ?C 1632, as well as the rhetoricians's chamber De Violieren. Tradition has it that Brouwer himself spent much time in the alehouses of Flanders and Holland. His works are typically detailed and small, and often adopt themes of debauchery, drunkenness and foolishness in order to explore human emotions, expressions and responses to pain, fear and the senses. The Bitter Tonic (illustrated right) is an example of the type of work that depicts such responses, in this case the sense of taste. His work was well liked, to the point that forgeries were sold in his own time. Both Rubens and Rembrandt owned a number of his works. Nevertheless, Brouwer appeared in financial trouble throughout his life. He died at the early age of 32 in Antwerp, where he was first buried in a common grave, but, upon instigation of the members of the guild, was reburied on Feb 1, 1638 in the church of the Carmelites.
Cornelis Hendriksz Vroom
(1591, Haarlem - buried September 16, 1661, Haarlem) was a Dutch Golden Age landscape painter. According to the RKD he was the son of the painter Hendrick Cornelisz Vroom, the older brother of Frederick and Jacob, and the father of the painter Jacob Cornelisz Vroom.[1] He became a member of the Haarlem Guild of St. Luke in 1634. According to Houbraken in 1718, who repeated a list of names from Theodorus Schrevelius's 1648 book on Haarlem called Harlemias, he was the son of Hendrick Cornelisz Vroom and a good landscape painter of Haarlem along with "Joh. Jakobsz.", who was in Italy for many years, "Nicol. Zuyker", Gerrit Claesz Bleker, Salomon van Ruysdael, and Reyer van Blommendael.